sigill
Swedish
Alternative forms
All of the forms listed below are obsolete:
- (From the original Latin sigillum): siggill, sigil
- (Mainly from Middle Low German seg(g)el): seegel, segel, segell, seggiel, seggiell, segiell, segil, segill, segl, segll, seigill, szegel, sägel, sägell, zegell
- (From German Siegel or Middle High German sigel): siegell, sigel, sigell
As for inflection, the variants borrowed from Low/High German take on either zero plurals (sigel→sigel‑∅, like the modern standard) or plural forms such as sigel→sigler, and definite forms such as sigel→siglet. Historically, the original Latin word sigillum was also used as an unadapted borrowing with the plural form sigilla.
Etymology
Attested since 1460–1461 as Old Swedish sighel, sägel (in the compounds sighla vax, sägelvax, referring to sealing wax), ultimately from Latin sigillum (see there for more). Compare Danish sigil, segl (including older forms such as segel, sigel), Gothic 𐍃𐌹𐌲𐌻𐌾𐍉 (sigljō), Middle Low German segel, seggel, Middle Dutch seghel (modern zegel), Old Frisian sigel, Middle High German sigel (modern German Siegel), Old French seel (whence French sceau and English seal). Related to insegel, försegla, besegla, signa.
A large number of historical alternative forms of this word exists, most of which were borrowed from a Low or High German intermediary (see the above section). The modern standard form (and its nearest variants) derives more directly from the original Latin word, either reshaping or bypassing the old intermediaries.
Pronunciation
- IPA(key): /sɪˈjɪlː/
- Hyphenation (morphemic): sig‧ill
Noun
sigill n
- a seal (a design usually representing some person or organization, an impression of that design on a document or other object with a stamp (in lacquer or wax or similar material), and a stamp bearing such a design)
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | sigill | sigills |
| definite | sigillet | sigillets | |
| plural | indefinite | sigill | sigills |
| definite | sigillen | sigillens |
The alternative indefinite plural sigiller is now non‐standard and uncommon.
Derived terms
- accissigill
- blysigill
- bomärkessigill
- bondesigill
- domkapitelssigill
- domsigill
- furstesigill
- gillessigill
- huvudsigill
- häradssigill
- klostersigill
- kontrasigill
- kungasigill
- kyrkosigill
- lacksigill
- landskapssigill
- majestätssigill
- monogramsigill
- motsigill
- munlackssigill
- oblatsigill
- papperssigill
- porträttsigill
- postsigill
- pressigill
- rikssigill
- ryttarsigill
- samfundssigill
- sigillack
- sigillavgift
- sigillavtryck
- sigillband
- sigillbevarare
- sigillbild
- sigillbrosk
- sigillbryktig
- sigillbrytare
- sigillbulla
- sigilldosa
- sigillera
- sigillfigur
- sigillfodral
- sigillforskare
- sigillförsedd
- sigillförvarare
- sigillgem
- sigillgravare
- sigillgraverare
- sigillgravering
- sigillgravyr
- sigillgravör
- sigillhänge
- sigillinskrift
- sigilljord
- sigillkapsel
- sigillkonst
- sigillkunskap
- sigillkupa
- sigillmotiv
- sigillmärke
- sigilloblat
- sigillomskrift
- sigillpenningar
- sigillplatta
- sigillpress
- sigillpärla
- sigillremsa
- sigillring
- sigillsamlare
- sigillsamling
- sigillskaft
- sigillskärare
- sigillskärning
- sigillstamp
- sigillsten
- sigillstickare
- sigillstämpel
- sigillträd
- sigilltull
- sigilltång
- sigillvapen
- sigillvax
- sigillverktyg
- sigillvittne
- sigillämbete
- sigillämbetsverk
- sigillösen
- skråsigill
- sockensigill
- stadssigill
- statssigill
- tronsigill
- unionssigill
- vapensigill
- vaxsigill
- ämbetssigill
References
- sigill in Svenska Akademiens ordböcker
- Hellquist, Elof (1922), Svensk etymologisk ordbok [Swedish Etymologic Dictionary][1] (in Swedish), Lund: C. W. K. Gleerups förlag, →OCLC, page 710:
- sigill, t. ex. 1703 (tidigare skrivningar med ‑ll mera obestämbara), genom ny anslutning till lat. sigillum, sigill, liten bild, dimin. till signum, tecken; för ä. nsv. segel, sägel L. Petri, segell P. Svart Kr., siegell 1607, sigel 1622 = ä. da. sigel, da. segl, från mlty. segel = mhty. siegel (ty. siegel), ävenledes från lat. sigillum (ffra. seel, varav fra. sceau o. eng. seal). Jfr insegel o. signa 2. — Om växtn. Salomos sigill se Salomon.
- Wasling, Jesper (2021), Waslings heraldiska ordbok [Wasling’s Heraldic Dictionary] (in Swedish), Stockholm: Books on Demand, →ISBN, →OCLC