stängel

See also: Stängel and stængel

Swedish

Etymology

From German Stengel, ultimately from Proto-Germanic *stangilaz, equivalent to stång (pole) +‎ -el (diminutive suffix).

Noun

stängel c

  1. a stalk (stem or main axis of a plant)

Declension

Declension of stängel
nominative genitive
singular indefinite stängel stängels
definite stängeln stängelns
plural indefinite stänglar stänglars
definite stänglarna stänglarnas
  • stänglig
  • tvåstänglad

References

Anagrams