värn

Swedish

Etymology

From Old Swedish værn, from Old Norse vǫrn, from Proto-Germanic *warīniz. Related to värja (defend).

Noun

värn n

  1. (something that provides) defense (against danger)

Declension

Declension of värn
nominative genitive
singular indefinite värn värns
definite värnet värnets
plural indefinite värn värns
definite värnen värnens

Synonyms

Derived terms

See also

References