tordön

Swedish

Etymology

From Old Swedish þordyn, equivalent to Tor (Thor, thunder) +‎ dön (din). Cognate with Danish torden, Icelandic þórduna.

Noun

tordön n

  1. (poetic) thunder
    Synonym: åska
    • 1945, Frans G. Bengtsson, Röde Orm [The Long Ships]‎[1], Norstedt & Söners förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 4 November 2025:
      Ett förskräckligt oväder hade plötsligt kommit över dem, med tordön och hagel och ösande regn.
      A terrible storm had suddenly broken over them, with thunder and hail and pouring rain.

Declension

Declension of tordön
nominative genitive
singular indefinite tordön tordöns
definite tordönet tordönets
plural indefinite tordön tordöns
definite tordönen tordönens

Derived terms

References