spår

spår

1. present of spå

• IPA^(key): /spoːr/

• Audio:

  (file)

From Old Norse spor, from Proto-Germanic *spurą.

spår n

1. a trail or trace; a mark left by something that has passed along or happened, also figuratively

   Rävspåret var lätt att följa över snön.

   It was easy to follow the fox trail over the snow.

   Kyrkan bär ännu spår av bombningarna. ― The church still bears traces of the bombings.

   Hundarna har fått upp ett spår.

   The dogs have picked up a scent (literally "have gotten a trace up," possibly also about other things that allow tracing).

   Vi har fått upp ett spår efter inbrottstjuvarna. ― We have a lead on the burglars.

   Det fanns ännu spår efter mössen: ett bo i madrassen och avföring här och där.

   There were still traces after the mice: a nest in the mattress and droppings here and there.

   Sjukdomen hade lämnat sina spår; han återfick aldrig sina forna krafter.

   The illness left its mark on him; he never regained his former strength.

2. a pawprint or footprint; a mark or impression left by the foot

   Spåren slutade vid stranden. ― The prints ended at the shore.

3. a rail track

   Synonym: järnvägsspår

4. a sound track (sound stored on a record)

   Synonym: låt

• vittring

See the etymology of the corresponding lemma form.

spår

1. present indicative of spå

From Old Norse sporðr.

spår

1. (zoology, regional) alternative form of spol

• spår in Svensk ordbok (SO)
• spår in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• spår in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)