sibilantă
Romanian
Etymology
Borrowed from French sibilant.
Noun
sibilantă f (uncountable)
Declension
| singular | plural | ||||
|---|---|---|---|---|---|
| indefinite | definite | indefinite | definite | ||
| nominative-accusative | sibilantă | sibilanta | sibilante | sibilantele | |
| genitive-dative | sibilante | sibilantei | sibilante | sibilantelor | |
| vocative | sibilantă, sibilanto | sibilantelor | |||