ringväg

Swedish

Etymology

Compound of ring (ring) +‎ väg (road). First attested in 1895[1].

Noun

ringväg c

  1. synonym of ringled

Declension

Declension of ringväg
nominative genitive
singular indefinite ringväg ringvägs
definite ringvägen ringvägens
plural indefinite ringvägar ringvägars
definite ringvägarna ringvägarnas

See also

References