manræden
Old English
Etymology
From man (“person”) + rǣden (“condition, state, terms, stipulation”)
Pronunciation
- IPA(key): /ˈmɑnˌræː.den/
Noun
manrǣden f
Declension
Strong ō-stem:
| singular | plural | |
|---|---|---|
| nominative | manrǣden | manrǣdenna, manrǣdenne |
| accusative | manrǣdenne | manrǣdenna, manrǣdenne |
| genitive | manrǣdenne | manrǣdenna |
| dative | manrǣdenne | manrǣdennum |