igenkänningsfaktor

Swedish

Etymology

igenkänning (recognition) +‎ -s- +‎ faktor (factor)

Noun

igenkänningsfaktor c

  1. (high) degree of recognizing (oneself in) something, recognition factor
    En bok med hög igenkänningsfaktor för småbarnsföräldrar
    A book that parents of small children will relate to
    (literally, “A book with a high recognition factor to parents of small children”)

Declension

Declension of igenkänningsfaktor
nominative genitive
singular indefinite igenkänningsfaktor igenkänningsfaktors
definite igenkänningsfaktorn igenkänningsfaktorns
plural indefinite igenkänningsfaktorer igenkänningsfaktorers
definite igenkänningsfaktorerna igenkänningsfaktorernas

See also

References