grenbingel
Swedish
Etymology
From gren (“branch”) + bingel (“mercury”).
Noun
grenbingel c
- annual mercury
- Skogsbingeln har en enkel, rund stjälk med krypande jordstam; den illaluktande grenbingeln däremot har en förgrenad, fyrkantig stjälk.
- Dog's mercury has a single round stalk with creeping rhizomes; the foul-smelling annual mercury by contrast has a branching, square stalk.
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | grenbingel | grenbingels |
| definite | grenbingeln | grenbingelns | |
| plural | indefinite | grenbinglar | grenbinglars |
| definite | grenbinglarna | grenbinglarnas |