grenbingel

Swedish

Etymology

From gren (branch) +‎ bingel (mercury).

Noun

grenbingel c

  1. annual mercury
    Skogsbingeln har en enkel, rund stjälk med krypande jordstam; den illaluktande grenbingeln däremot har en förgrenad, fyrkantig stjälk.
    Dog's mercury has a single round stalk with creeping rhizomes; the foul-smelling annual mercury by contrast has a branching, square stalk.

Declension

Declension of grenbingel
nominative genitive
singular indefinite grenbingel grenbingels
definite grenbingeln grenbingelns
plural indefinite grenbinglar grenbinglars
definite grenbinglarna grenbinglarnas