English
Etymology
From chronicle + -er.
Noun
chronicler (plural chroniclers)
- A person who writes a chronicle or chronicles.
2011, Simon Sebag Montefiore, Jerusalem: The Biography – A History of the Middle East, page 268:But he was also a natural chronicler: one senses that, even as his schemes collapsed, this aesthetic Arab Quixote knew the stories would make great material for his witty, sharp, melancholic writings.
Synonyms
Translations
person who writes a chronicle
- Arabic: مُؤَرِّخ (muʔarriḵ), مُؤَرِّخَة f (muʔarriḵa)
- Armenian: ժամանակագիր (hy) (žamanakagir)
- Catalan: cronista m or f
- Czech: kronikář (cs) m
- French: chroniqueur (fr) m
- Georgian: მემატიანე (memaṭiane)
- German: Chronist (de) m
- Hungarian: krónikaíró (hu)
- Irish: croiniceoir m, croinicí m, oiriseach m
- Italian: cronista (it) m or f
- Malay: periwayat, pembabad
- Norwegian:
- Bokmål: kronikør m, historieskriver m
- Nynorsk: kronikør m
- Old English: tīdwrītere m
- Portuguese: cronista (pt) m or f
- Russian: хроникёр (ru) m (xronikjór), хронист (ru) m (xronist), летописец (ru) m (letopisec)
- Serbo-Croatian: letopisac m
- Spanish: cronista (es) m or f
- Swedish: krönikeskrivare (sv) c, krönikeförfattare c, kronist c, annalist c, krönikör (sv) c
- Turkish: kronikçi (tr)
- Welsh: croniclydd (cy) m
|