beflita
Swedish
Etymology
From be- + flita, compare German befleißen.
Verb
beflita (present beflitar, preterite beflitade, supine beflitat, imperative beflita)
- (reflexive) to endeavor, to strive, to make an effort
- 1862, Sofia Maria Juringius, Eva. Läsning för qvinnan, Linköping: C.F. Ridderstad, page 35:
- En sak är det, som menniskan så gerna vill och äfven sa lätt och så ofta glömmer, och det är egna fel, och dock är det dessa vi aldraminst borde glömma; vi borde beflita oss om att inprägla dem i vårt minne och våra tankar.
- There is one thing that human beings are so eager to do, and so easily and so often achieve, and that is to forget their own faults; and yet these are the very things we ought least of all to forget. We should make it our endeavor to imprint them upon our memory and our thoughts.
- Synonyms: bemöda, eftersträva
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | beflita | — | ||
| supine | beflitat | — | ||
| imperative | beflita | — | ||
| imper. plural1 | befliten | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | beflitar | beflitade | — | — |
| ind. plural1 | beflita | beflitade | — | — |
| subjunctive2 | beflite | beflitade | — | — |
| present participle | beflitande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.