avgud

From Old Swedish afguþ, equivalent to av- +‎ gud. Compare Danish afgud, German Abgott, Dutch afgod.

avgud c

1. a false god; an idol
   • 1922, Hjalmar Söderberg, Ödestimmen [The Hour of Destiny]‎^[1], Albert Bonniers förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 23 October 2025:

     Världen har i snart ett par århundraden dyrkat en avgud, som den har döpt till »förnuftet».

     For nearly two centuries now, the world has worshiped a false god it calls "Reason."

   • 1928, Nathan Söderblom, Kristi pinas historia [The Story of Christ's Passion]‎^[2], Svenska Kyrkans Diakonistyrelses bokförlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 23 October 2025:

     Vill du avsvärja dig avgudarna?

     Do you wish to renounce the idols?

   • 2000, 1973 års bibelkommission [The Swedish Bible Commission of 1973], “Jesus Syraks vishet [Sirach] 30:19”, in Bibel 2000‎^[3], archived from the original on 22 October 2025:

     Vad har en avgud för nytta av offer? Den kan ju inte äta eller ens känna lukt.

     Of what use to an idol is a sacrifice? For it can neither eat nor smell.

• beläte

• avgud in Svenska Akademiens ordböcker
• avgud in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)