тӧҥ

Southern Altai

Etymology

From Proto-Turkic *töŋ- (to bow). Cognate to Kazakh дөң (döñ), etc.

Noun

тӧҥ • (töŋ)

  1. hill

Declension

Inflection of тӧҥ
singular plural
absolute тӧҥ (töŋ) тӧҥдӧр (töŋdör)
definite genitive тӧҥниҥ (töŋniŋ) тӧҥдӧрдиҥ (töŋdördiŋ)
dative тӧҥгӧ (töŋgö) тӧҥдӧргӧ (töŋdörgö)
definite accusative тӧҥди (töŋdi) тӧҥдӧрди (töŋdördi)
locative тӧҥдӧ (töŋdö) тӧҥдӧрдӧ (töŋdördö)
ablative тӧҥнӧҥ (töŋnöŋ) тӧҥдӧрдӧҥ (töŋdördöŋ)

References

  • N. A. Baskakov, Toščakova N.A, editor (1947), “тӧҥ”, in Ojrotsko-Russkij Slovarʹ [Oyrot-Russian Dictionary], Moscow: M.: OGIZ, →ISBN