тѫтьнъ
Old Church Slavonic
Etymology
Inherited from Proto-Slavic *tǫtьnъ.
Noun
тѫтьнъ • (tǫtĭnŭ) m
Declension
| singular | dual | plural | |
|---|---|---|---|
| nominative | тѫтьнъ tǫtĭnŭ |
тѫтьна tǫtĭna |
тѫтьни tǫtĭni |
| genitive | тѫтьна tǫtĭna |
тѫтьноу tǫtĭnu |
тѫтьнъ tǫtĭnŭ |
| dative | тѫтьноу tǫtĭnu |
тѫтьнома tǫtĭnoma |
тѫтьномъ tǫtĭnomŭ |
| accusative | тѫтьнъ tǫtĭnŭ |
тѫтьна tǫtĭna |
тѫтьнꙑ tǫtĭny |
| instrumental | тѫтьномъ tǫtĭnomŭ |
тѫтьнома tǫtĭnoma |
тѫтьнꙑ tǫtĭny |
| locative | тѫтьнѣ tǫtĭně |
тѫтьноу tǫtĭnu |
тѫтьнѣхъ tǫtĭněxŭ |
| vocative | тѫтьне tǫtĭne |
тѫтьна tǫtĭna |
тѫтьни tǫtĭni |
Descendants
- Bulgarian: тътен (tǎten)
Further reading
- “тѫтьнъ”, in GORAZD [Old Church Slavonic Digital Hub], http://gorazd.org, 2016—2026