маҥ

Southern Altai

Etymology

From Proto-Turkic *baŋ.

Noun

маҥ • (maŋ)

  1. bey, bek

Declension

Inflection of маҥ
singular plural
absolute маҥ (maŋ) маҥдар (maŋdar)
definite genitive маҥныҥ (maŋnïŋ) маҥдардыҥ (maŋdardïŋ)
dative маҥга (maŋga) маҥдарга (maŋdarga)
definite accusative маҥды (maŋdï) маҥдарды (maŋdardï)
locative маҥда (maŋda) маҥдарда (maŋdarda)
ablative маҥнаҥ (maŋnaŋ) маҥдардаҥ (maŋdardaŋ)

References

N. A. Baskakov, Toščakova N.A, editor (1947), “маҥ”, in Ojrotsko-Russkij Slovarʹ [Oyrot-Russian Dictionary], Moscow: M.: OGIZ, →ISBN