куйу
Southern Altai
Etymology
From Proto-Turkic *Kɨd-.
Noun
куйу • (kuyu)
Declension
| singular | plural | |
|---|---|---|
| absolute | куйу (kuyu) | куйулар (kuyular) |
| definite genitive | куйуныҥ (kuyunïŋ) | куйулардыҥ (kuyulardïŋ) |
| dative | куйуга (kuyuga) | куйуларга (kuyularga) |
| definite accusative | куйуды (kuyudï) | куйуларды (kuyulardï) |
| locative | куйуда (kuyuda) | куйуларда (kuyularda) |
| ablative | куйудаҥ (kuyudaŋ) | куйулардаҥ (kuyulardaŋ) |
References
N. A. Baskakov, Toščakova N.A, editor (1947), “куйу”, in Ojrotsko-Russkij Slovarʹ [Oyrot-Russian Dictionary], Moscow: M.: OGIZ, →ISBN