ναυτίλος

Ancient Greek

Etymology

    From ναύτης (naútēs, seaman).

    Pronunciation

     

    Noun

    ναυτῐ́λος • (nautĭ́losm (genitive ναυτῐ́λου); second declension

    1. (poetic) seaman; sailor
      Synonym: ναύτης (naútēs)
    2. paper nautilus (Argonauta argo)

    Declension

    Derived terms

    • ναυτῐλᾰ́ρχης (nautĭlắrkhēs)
    • ναυτῐ́λᾰρχος (nautĭ́lărkhos)
    • ναυτῐλέω (nautĭléō)
    • ναυτῐλῐ́ᾱ (nautĭlĭ́ā)
    • ναυτῐλῐ́η (nautĭlĭ́ē)
    • ναυτῐλῐκός (nautĭlĭkós)
    • ναυτῐ́λλομαι (nautĭ́llomai)
    • ναυτῐλοφθόρος (nautĭlophthóros)

    Descendants

    • Latin: nautilus
      • Catalan: nàutil
      • English: nautilus
      • French: nautile
      • Italian: nautilo
      • Portuguese: náutilo
      • Romanian: nautil
      • Spanish: nautilo
      • Translingual: Nautilus

    Further reading